Äntligen!!!

Äntligen är väven i Ulla klar att börja vävas.
Efter att ha rättat...och sen rättat det jag  rättat.....!!!!  (Det har varit lite för mycket i huvet ett tag....) så verkar det, som om väven är klara att vävas.

Det blev en daldräll, ur Vävmagasinet nr 3/87. Och hittar jag fler fel, så gråter jag eller klipper sönder hela väven!!.

I en annan vävstol har jag, i alla fall gla´hål, så det så.



                        




Jag väver på den sista Amandan.
Sen får "Fillingestolen" vänta på drällväven som är planerad men inte varpad än.

Jag kom iväg till min älskade sommarstuga, ett par välbehövliga dar förra veckan. 

Där stod en vävstol och väntade på mig :). Vi umgicks några timmar och hade trevligt tillsammans.

Så här ser det ut just nu. Det är roligt att variera sig lite.

Den här tiden på året.....ett par månader innan Glimåkradagarna- börjar jag tänka på -vad för garn jag kan tänkas behöva det närmsta året.
Det är roligt huvudbry.

Jag jämför garner, kvalitee´r och priser hos olika garnförsäljare.

Jag skriver upp deras priser på intressanta garner och har med mig det när jag åker till Glimåkra-( för åker gör man-det ska mycket till för att INTE åka.)

Sen kan man hoppas att det är lite mäss-priser på just mina garner;).

Nu är äppelkakan klar. Mm luktar gott!

 Men- hur många getingar finns det!! Man kan ju knappt freda sig.

Hälsningar från en som faktiskt klarat sig från stick än så länge..../Monika

Tid.

Tänkte skriva nåt filosofiskt om Tid.
 Om tid som försvinner, om tid man inte har....men jag skiter i det.

I alla fall har det inte blivit mycket vävt av olika anledningar.
 Någon sa en gång till mig: -Lite på dina händers kunskap. Men när huvudet är fullt av annat, är det inte alltid händerna gör rätt i alla fall.

Så har det varit i min Ulla-stol. Den med E-bommen.
Jag var klar med solvningen...i blindögon! och skedning, 90 sked, klar med upp och ner och framknytning....
Ni vet hur spännande det är då....att se att allt är rätt och hur det blir mm.mm.

Jo, jag förvävde ett par cm och DÅ såg jag.
Jag hade glömt att solva Gr 1 i slutet innan vänster bård- min dumma fjolle... o så ett solvfel i andra änden. Suck och stön.

Nu är det rättsolvat och skedat i höger sida.
Det är rättsolvat med alla partier(!!!) i vänster sida och jag håller på att skeda.
 Arbetsställningen är ju inte hundraprocentig när man hänger över skedbommen och ska solva- men det går en stund då och då.

Men snart så... så ska den väl igång, daldrällen i Ulla.

 På kvällarna har jag stickat på min "uppifrån och ner kofta". Fast jag stickar den som en tröja, så jag slipper de aviga varven.
 Jag är förbi raglanökningarna så det är bara att sticka på, runt, runt.
Det klarar mina händer själva i alla fall - fast tankarna kan va på annat håll.
Får se sen om jag klipper upp mitt fram och gör den till en kofta...

Koftan och jag har varit på utflykt till Kalmar och träffat en annan kofta.
 Dom blev kompisar och ville bli fotograferade på min bil. Dom har bestämt att träffas igen när dom är klara.

Det var Eva-Lena från Västervik ( Trollgarnsbloggen) som hade ärende till Kalmar och vi bestämde att vi skulle sammanstråla.
Vi pratade stickning och vävning och timmarna vi hade på oss gick alldeles för fort.- Som det gör när man har trevligt. Men våra koftor har ju bestämt att de ska träffas igen ;)

Nu ska denna damen sätta sig i lilla vävstolen och väva lite sållväv. Så det så!

Hej hopp i galopp.
Monika

Glömde ju skriva att jag givetvis hade garn med mig hem från Kalmar. Fast den gröna har jag redan bytt till ytterligare en blå.
 Jag tyckte att den orange färgen passade bra framför vasen som jag fått av dotter och måg i Örebro. Den kommer från Micke Johanssons glashytta i Örsjö, utanför Nybro.

Det är en "liten historia" om hur jag fick vasen...igen.
Ni som är i min ålder eller äldre- kommer ni ihåg Margareta Sjö....nånting..?.
Hon som sa:- Har jag gjort bort mig nu igen?? 
Man kan säja som så.... jag ska avvakta innan jag åker dit igen.

Men jag tycker absolut att ni som har ärende åt detta hållet- ska göra ett besök i hans hytta.

Hej igen.

Jag ändrade lite...

....i sållväven. Rutorna blev för breda till den smala väven- och det borde jag ju begripit.

För den som är intresserad ....Den översta solvnotan är den första vi solvade.
Jag har behållit den breda rutan i kanterna. Men de andra rutorna disponerade jag om. I varje bred ruta blev det fyra små rutor. Den solvningen ligger underst.

Då tycker jag det är intressant att sitta o klura hur många trådar jag behöver solva om.
Jag behövde solva om knappt hälften  av varje bred ruta. Första ettan och sista fyran stämde trots bytet.
Alla solv ingick i förra solvningen så jag behövde inte sätta dit eller flytta några solv.
Sånt kan jag tycka är intressant....(knäpp?)

Så här blir "nya" duken. Ni ser den bredare randen i kanten- så breda var alla ränderna innan.

Framför TV:n : stickar jag på en "uppifrån och ner " tröja.  Mönster köpt av Tant Kofta. http://tantkofta.blogspot.se/   är ni det minsta stickintresserade: kolla hennes blogg.

Och så har jag kollat lite i Lanthemmens vävstolar, intressant, men inte mycket fastnar i en redan full hjärna....där mycket onödigt trängs ;).

I vävlokalen har jag änligen solvat klart daldrällen som ska vävas av E-bommen i nya Ulla. Skedningen är halvvägs. Det har ju varit sommarlov- men nu hoppas jag det blir nya tag.

Samtidigt planerar och beräknar jag till den drällväv i halvblekt mers. bomg 16/2.
Vad tror ni om skedtäthet? 90/10 med 2 i rör?


Idag väntar kungligheter och baroner på mig. Jag ska på slottsspelen på Kalmar slott med tre barnbarn.
Kan varmt rekommenderas till nästa sommar för er som har vägarna häråt med barn.

Och givetvis Madesjö Hembygdsmuseeum!!!
(Så slank det med lite utanför vävningen också.)

Och på tal om annat- på hemvägen efter en tjejkväll igår- såg vi ett stort vildsvin!!!! Hua.


Hälsningar Monika.

Det var inte min mening...

....att mina gäster och tillika vävinnor skulle behöva jobba när de hälsar på mig i sommarstugan.
Men de erbjöds sig faktiskt själva- nästan propsade på- att få hjälpa till att dra på nya väven.

Och jag vill ju inte hindra dom från att ha roligt...;) och roligt var det!

Och medan jag satte på potatisen fortsatte Ann-Marie och Jane med det roliga- att solva.

 Jag tror jag ska göra detta till en tradition- bjuda in vävinnor när det är dags för uppsättning;)

Nästa gång får ni se resultatet.

Framför Tv:n och ute i lagom sommarvärme- har jag börjat på en "Uppifrån och ner"-tröja till mig själv.

Hälsningar från Monika som ska skeda....