onsdag 1 oktober 2014

Så har man varit i Umeå...

och det var många år sedan jag var där innan, så det var på tiden.
Det var en fantastisk vävmässa.
 Jag var snudd på euforisk den första dagen.

Hela Nolia full med vävgarner, vävda alster och vävfabrikanter mm. Och fullt med folk!!!

Och nästa genast träffar man på "vävspolar". Jätteroligt.
Jag är med i  facebookgruppen   "vävspolen" och någon kom upp med idén att vi skulle ha en vävspole på oss så vi såg vilka vi var. Jag hade en trasslig röd linspole - det var så roligt att folk hejjade på mig och man kom till att prata och känna igen.Sånt gillar jag.



 En vacker samisk kvinna, hon var där rent fysiskt, men detta är en tavla med henne, visade hur hon vävde sina vackra band. Inne i hallen fanns också en kåta med renfällar i och sittbänkarna runt små eldar var klädda med renskinn. Mycket exotiskt för en småländska som jag. Jag tycker det är väldigt viktigt att den samiska världen och levnadssättet får finnas kvar.(Jag gillar t.o.m att titta på Nyheter på Samiska på TV,n fast jag inte begriper ett ord.)

På torsdagskvällen var vi i Gamlia och såg olika textilhantverk i bodarna och var också inne i en samestuga...? (säkert fel uttryck) där två samekvinnor visade hantverk och jojkade.  Där köpte jag ett par hängonöron, som min yngsta dotter sa när hon var liten.


 Innan man kom in i stora Noliahallen hade vävare från de olika norrbottenslänen ställt ut typiska vävar.
För tillfället är jag lite insnöad på daldräll...de hade många jättefina. Men även mycket fina fällar.
Åsa Viksten Strömbom visade sina fina bottetäckesvävnader och har nyligen utkommit med en bok i ämnet.Jag hörde hennes föreläsning om det på rikårsmötet i Örebro och det är en fascinerande bindning och ämne. Tilläggas bör att Åsa fick Vävrådets Ulla Cyruz Zetterströmstipendiet  i år. Grattis grattis. Väl värd.






( Här försöker                        jag ta bort mellanrummet men lyckas inte.)


Ett särskilt intryck på mig, gjorde dessa ungdomar som gjorde så fina damastverk.

Det är paret Maria och Patrik som har sidan www.vavverket.com som jobbar tillsammans och gör så vackra och meningsfulla budskap i sitt vävande. Patrik ritar och Maria väver. Jag tror de kommer att synas mer i framtiden.
Kan denna vävnad komma mer lämpligt i tiden?!

På lördagskvällen fick vi en egen visning hemma hos Marina Henningesson. Snälla duktiga imponerande Marina visade och berättade om sina band hon väver. Hur klurigt hon tänker ut och hur fantastiskt fina de blir. Det är inga enkla lösningar hon får ta till för att det ska bli som hon tänker sig.



 Det finns konst och handarbete på olika sätt. dessa ungdomar träffade vi på flygplatsen,
Jag frågade om jag fick ta kort på dem och det fick jag.

Särskilt den ena tjejen hade så fantastisk fin målning runt ögonen. Men det syntes inte så bra på de första bilderna. Så gissa om jag blev glad när flickan skulle med samma flyg som vi och satt framför mig. Klart jag grep chansen när den bjöds, och frågade om jag fick ta ett nytt foto.


Även detta hantverk tog tid att göra. Jag frågade om hon jobbade med sånt, men det gjorde hon inte än, men ville söka sig till sådant. Jag önskar henne stort lycka till.

Avslutar inlägget med Maria och Patriks tavla.

En innehållsrik vävmässa var det som ni förstår. Huvudet blev alldeles fullt av intryck. Det var fantastiskt roligt och jag tackar mina medresenärer Lena och Yvonne att ni drog med mig på den - fast jag var lite motig från början.
Om jag köpte något? Men vad tror ni?!!! 
Inte åker man väl tomhänt hem?!! Nej, väskan vägde dubbelt så mycket på hemvägen.
VAD jag köpte - förutom hängonöronen? Det tar vi en annan gång.

Hej så länge- säjer Monika